Extremt fina ord!

Här är mina nya svenska ord till olika föremål i ankomsten:

• Brevomatlåda
• Räkbanan
• Glödhagel
• Hachbärsplanta
• Tvåögd fluggroda 

Svenska akademin ring mig om ni behöver hjälp med fler ord! ;) 

Ankomsten

En symbol som jag reflekterat mycket över i boken är fågeln. Den är med återkommande i boken hela tiden, och jag har funderat en del över vad den har för betydelse. 

Jag tror att fågeln är en symbol för någon slags trygghet. Fågeln hade  från början mycket med huvudpersonens dotter och göra, fågeln fanns i hemmet och sedan fick hon fågeln som ett minne av honom. Därför tror jag att fågeln får mannen att tänka på sin familj, och är en symbol för familjen och dess trygghet. 

Det finns nog väldigt många olika sätt att se på fågeln, men jag tror att den i alla fallen står för någonting positivt. Jag tror att de flesta ser fågeln som en symbol för någonting bra, dels för att fåglar oftast representerar en fin, fri varelse men också för att fågeln inte visar sig i något dåligt sammanhang. Vad jag menar är, skulle fågeln t.ex. visa sig när han träffar kvinnan som berättar om hennes otäcka bakgrund och varför hon flydde landet så skulle man ändra uppfattning om fågeln. 

Oidipus

När jag läste Kung Oidipus så blev jag nästan provocerad, och började fundera väldigt mycket. Det jag blir provocerad av är det här synsättet "du är bara en människa" "tro inte att du är smart, du är inget mot gud/gudarna", vilket jag tycker är ett genomgående tema i den grekiska mytologin. Det är "störande" att det går så illa för stackars Oidipus trots att han bara vill göra gott, och till skillnad från 99,9 % av dagens böcker/filmer så går det dåligt för den "goda", vilket fick mig att bli besviken på slutet. Men jag tycker ändå att Kung Oidipus är en väldigt bra berättelse, även om jag inte håller med om allt så får den mig att börja tänka vilket enligt mig är en väldigt bra egenskap för en berättelse. Dessutom är den uppbyggd på ett intressant sätt, då spänningen byggs upp genom att man väntar på slutet, då man redan vet att Oidipus kommer dö. Den här berättartekniken känner jag igen i morderna berättelser som t.ex. Novellen Att döda ett barn av Stig Dagerman, där man redan från början får veta att ett barn ska bli överkört.

Dessutom är det väldigt spännande att Oidipus skrevs för så länge sedan, men än idag är en älskad berättelse som får oss att tänka till och att vi än idag kan känna igen oss själva i den!

Babel

Om jag fick välja mellan att läsa Jonas Gardells nya bok eller Jonas Hassen Khemiris nya bok, efter att ha hört de diskuteras på Babel så skulle jag absolut välja Jonas Gardells bok! Jonas Gardell är en väldigt bra talare och han gjorde verkligen reklam för sin bok och fick den att verka intressant. Dessutom tycker jag att den tar upp ett väldigt intressant ämne och att det är en verklighets baserad bok gör det hela (enligt mig) ännu intressantare! Jag vet inte riktigt varför det är så men tänk om du ser en skräckfilm, då blir du kanske inte så rädd och bryr dig inte så mycket för "det är bara på låtsas, det är bara en film" men om du vet att det är på riktigt så blir det mer intressant och du blir troligen mer rädd.

Jonas Hassen Khemiris bok intresserar mig inte lika mycket, och jag förstod inte heller riktigt vad han menade med vissa saker kring boken som de diskuterade i Babel. Att huvudpersonen "har väldiga problem med att separera omvärldens röster från rösterna han hör i sitt huvud" samt att "han började se sig själv som en terrorist fast han egentligen inte var det". Jag förstod inte riktigt det här, kanske för att jag själv inte kan känna igen mig i den känslan och det gjorde boken mindre lockande för mig.

Den ovillige fundamentalisten

Jag har läst boken Den ovillige fundamentalisten skriven av Mohsin Hamid.

Boken var uppdelad i två berättelser, den ena lite kortare i nutid då huvudkaraktären Changez sitter på ett café med en främmande man och den andra då Changez berättar om sitt liv. På lektionen idag pratade vi om vilka teman/mönster vi kunde hitta i boken och ett av de vi kom fram till var hur författaren mycket smidigt växlade tempus och fortsatte/slutade den ena delen av berättelsen och övergick till den andra.

De här växlingarna mellan berättelserna är väldigt smidiga och varje gång skriver författaren något extra för att binda ihop dem båda, t.ex. "om det är så skulle fladdermössen för länge sedan ha blivit utrotade i New York - eller rentav i Manila! När jag kom till Filippinierna för att börja mitt..." (s. 66) eller " Kanske berodde det på vårt samtal att jag inte drömde om Erica utan om mitt hem, vad hon drömde om visste jag inte... Men jag märker, min herre, att ni iakttar mig med en ganska egendomlig min..." (s.94)  Det här gör boken lättare och tydligare till skillnad från om författaren bara skulle göra ett nytt stycke och sedan börja på den andra historien vilket jag sett i andra böcker (t.ex. Henning Mankells bok Comedia infantil). Mohisin Hamid binder ihop berättelserna till varandra på ett bra sätt vilket han gör genom hela boken!

Föreställning på Unga Klara

Vi såg monologen Utan titel på unga klara i onsdags, skriven och spelad av Ardalan Esmaili. Jag gillade den här föreställningen eftersom den var annorlunda, på ett positivt sätt jämfört med andra monolog-föreställningar jag sett. Det jag gillade med Utan titel var kombinationen av en dramatisk/tragisk händelse samtidigt som den ändå hade komiska inslag. Det gjorde att den blev mer lättsam och rolig samtidigt som den hade en djupare betydelse. Jag brukar nämligen inte vara förtjust i tragiska filmer/föreställningar/böcker utan jag föredrar "feel good", komik och lyckliga slut. 

 

När vi diskuterade lämpliga titlar för föreställningen kom klassen med många bra förslag. Men ändå tycker jag att den ska fortsätta heta Utan titel. Dels är det dubbeltydigt, då titeln både kan innebära att pjäsen inte har något namn, men det kan också syfta på när familjen i föreställningen flydde till Sverige och huvudrollens pappa blev som Ardalan Esmaili uttryckte det: "utan språk och utan titel". Titeln gör också pjäsen mer spännande, annorlunda och man blir nyfiken på den när man hör namnet. Så behåll namnet!

Diktanalys

Jag har läst dikten En ghasel skriven av Gustaf Fröding.

Jag står och ser på världen genom gallret;
jag kan, jag vill ej slita mig från gallret,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot gallret,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
 när skratt och sånger komma genom gallret.

Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom gallret.
Och över viken vilket präktigt sken,
 i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom gallret!

Det vimlar båtar där och ångare
 med hornmusik och muntra sångare
 och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
 jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
 och dricka liv, om blott för en minut,
 jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!

Förgäves skall jag böja, skall jag rista
 det gamla obevekligt hårda gallret
 — det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
 ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas gallret.

Jag blir sorgsen när jag läser den här dikten. Det känns som den är skriven av en person som tappat tron på livet. Att alla andra är glada och lyckliga medan han/hon står bakom gallret och betraktar. Den handlar om ett slags utanförskap där författaren hindrar sig själv från att vara med och vara lycklig på andra sidan gallret.

Jag har funderat mycket kring namnet på dikten- En ghasel. Efter att har sökt lite har jag funnit två olika betydelser på ordet: en bakelse eller en arabisk diktform. Det är väl antagligen den arabiska diktformen som är syftet här. Det som speciellt kännetecknar den här diktformen är att samma rim fasthålls genom hela meningen samt upprepning av ett ord, vilket vi tydligt kan se i den här dikten. De flesta dikter brukar vanligtvis ha ett namn som sammanfattar handlingen i dikten, vilket gör den här dikten lite speciell.

Men trots att det är en sorglig dikt gillar jag den. Den har fint språk men är ändå lätt att förstå trots att den är skriven 1891. Eftersom gallret både kan vara något konkret (ett galler) eller abstrakt (t.ex. en känsla) är det dessutom lätt att känna igen sig i dikten.

Hanna, huset, hunden!

Jag tycker torsdagens lektion var väldigt intressant! När jag först hörde att vi skola läsa en barnbok så tänkte jag "det här blir lätt" men när vi väl började läsa blev jag alldeles nollställd. Vad var det här för konstig bok? Vem var författaren som inte kunde skriva med en ordentlig handling, början och ett slut?  Det uppstod hela tiden nya problem och hände nya saker i boken vilket gjorde mig förvirrad. Jag upplevde boken ungefär som en barnslig dikt: många stilfigurer, svår handling där man måste läsa mellan raderna men ändå enkla/barnsliga ord.

Efter boksamtalet hade jag nästan helt ändrat uppfattning om boken. Jag tyckte om boken, och den var inte längre annorlunda-konstig utan den var annorlunda på ett positivt sätt. Jag förstod också mycket mer av handlingen när jag hörde andras tolkningar av boken och jag kände att den nu hade en ordentlig början och ett ordentligt slut med en poäng där man lärde sig något.

Men samtidigt har jag lite svårt att tänka mig att det är en bok som barn uppskattar. Vi diskuterade i klassen att författaren kanske skrivit på det här sättet för att anpassa sig efter barn och hur de tänker, men min uppfattning är att barn har väldigt svårt att läsa mellan raderna. Står det att det är en hund som går ut ur ett hus så anser inte jag att ett barn skulle tolka texten och fundera kring vem hunden egentligen är och vad huset står för.

Bästa låten

Jag tycker låten No need to be human-Coroner passar bra in på temat identitet.

A new day's born
After a long hard ride
I'm on my way
To a place called home
But now I'm here
Lost between machines
Watching grey, mute faces
Go on and destroy their lives
Why do you do this...stop it now
'Cos in fact you're innocent...Like a new born child
Identity's lost...no need for names
Identity's lost...no need for ideas
Identity's lost...no need for resistance
Identity's lost...no need to be human
Why do you do this...stop it now
'Cos in fact you're innocent...Like a new born child
Why do you do this...stop it now
'Cos in fact you're innocent...Like a new born child

Jag tycker att den här låten beskriver identitet på ett bra sätt,

vad det handlar om och vad det innebär. Den tar upp namn, idéer 

och motstånd som delar av identitet, vilket jag tycker stämmer bra

in på min tolkning av ordet. Namn- för att helt enkelt namnge vem

du är. Idéer- för att alla har vi olika idéer som visar vilka vi 

är och var vi kommer ifrån, idéer som skapar oss. Samt motstånd, för

alla tycker inte lika, vi är alla olika individer med unika tankar 

och känslor. 

Även meningen "Identity's lost...no need to be human" är en bra 

beskrivning på identitet. För om vi inte voreolika, med olika

identiteter, idéer, tankar, åsikter o.s.v. 

vad vore det att vara människa då?