fredag 21 september 2012

Föreställning på Unga Klara

Vi såg monologen Utan titel på unga klara i onsdags, skriven och spelad av Ardalan Esmaili. Jag gillade den här föreställningen eftersom den var annorlunda, på ett positivt sätt jämfört med andra monolog-föreställningar jag sett. Det jag gillade med Utan titel var kombinationen av en dramatisk/tragisk händelse samtidigt som den ändå hade komiska inslag. Det gjorde att den blev mer lättsam och rolig samtidigt som den hade en djupare betydelse. Jag brukar nämligen inte vara förtjust i tragiska filmer/föreställningar/böcker utan jag föredrar "feel good", komik och lyckliga slut. 





 










När vi diskuterade lämpliga titlar för föreställningen kom klassen med många bra förslag. Men ändå tycker jag att den ska fortsätta heta Utan titel. Dels är det dubbeltydigt, då titeln både kan innebära att pjäsen inte har något namn, men det kan också syfta på när familjen i föreställningen flydde till Sverige och huvudrollens pappa blev som Ardalan Esmaili uttryckte det: "utan språk och utan titel". Titeln gör också pjäsen mer spännande, annorlunda och man blir nyfiken på den när man hör namnet. Så behåll namnet!




1 kommentar:

  1. Jag håller helt med dig Adelina. Utan titel är ett namn som speglar föreställningen på ett jättebra sätt!

    SvaraRadera