fredag 7 september 2012

Hanna, huset, hunden!



Jag tycker torsdagens lektion var väldigt intressant! När jag först hörde att vi skola läsa en barnbok så tänkte jag "det här blir lätt" men när vi väl började läsa blev jag alldeles nollställd. Vad var det här för konstig bok? Vem var författaren som inte kunde skriva med en ordentlig handling, början och ett slut?  Det uppstod hela tiden nya problem och hände nya saker i boken vilket gjorde mig förvirrad. Jag upplevde boken ungefär som en barnslig dikt: många stilfigurer, svår handling där man måste läsa mellan raderna men ändå enkla/barnsliga ord.

Efter boksamtalet hade jag nästan helt ändrat uppfattning om boken. Jag tyckte om boken, och den var inte längre annorlunda-konstig utan den var annorlunda på ett positivt sätt. Jag förstod också mycket mer av handlingen när jag hörde andras tolkningar av boken och jag kände att den nu hade en ordentlig början och ett ordentligt slut med en poäng där man lärde sig något.

Men samtidigt har jag lite svårt att tänka mig att det är en bok som barn uppskattar. Vi diskuterade i klassen att författaren kanske skrivit på det här sättet för att anpassa sig efter barn och hur de tänker, men min uppfattning är att barn har väldigt svårt att läsa mellan raderna. Står det att det är en hund som går ut ur ett hus så anser inte jag att ett barn skulle tolka texten och fundera kring vem hunden egentligen är och vad huset står för.

1 kommentar:

  1. Visst är det intressant att en bok kan förändras så när man börjar tala om den och se nya perspektiv? Och kanske är det så för barn också? Det kan man funders över. Tänk om det gäller ALLA böcker - och alla åldrar?

    SvaraRadera