torsdag 31 januari 2013

Oidipus


När jag läste Kung Oidipus så blev jag nästan provocerad, och började fundera väldigt mycket. Det jag blir provocerad av är det här synsättet "du är bara en människa" "tro inte att du är smart, du är inget mot gud/gudarna", vilket jag tycker är ett genomgående tema i den grekiska mytologin. Det är "störande" att det går så illa för stackars Oidipus trots att han bara vill göra gott, och till skillnad från 99,9 % av dagens böcker/filmer så går det dåligt för den "goda", vilket fick mig att bli besviken på slutet. Men jag tycker ändå att Kung Oidipus är en väldigt bra berättelse, även om jag inte håller med om allt så får den mig att börja tänka vilket enligt mig är en väldigt bra egenskap för en berättelse. Dessutom är den uppbyggd på ett intressant sätt, då spänningen byggs upp genom att man väntar på slutet, då man redan vet att Oidipus kommer dö. Den här berättartekniken känner jag igen i morderna berättelser som t.ex. Novellen Att döda ett barn av Stig Dagerman, där man redan från början får veta att ett barn ska bli överkört.

Dessutom är det väldigt spännande att Oidipus skrevs för så länge sedan, men än idag är en älskad berättelse som får oss att tänka till och att vi än idag kan känna igen oss själva i den!

1 kommentar:

  1. Ja - det går dåligt för den som "vill väl", DET är ovanligt i dagens kulturutbud!!
    Visst är det fascinerande med texter man blir arg och irriterad på, och ändå så blir man liksom inte "av med dem". Oidipus är nog en sån text för många. För dig! Och för mig...

    SvaraRadera